Saudi-Arabien – det enda som hindrar wahhabismens kollaps

Alla uttryck för wahhabismen, både de regimtrogna så kallade ”madkhaliterna” och de anarkistiska terrorwahhabiterna, samt övriga wahhabitiska riktningar, följer samma religiösa auktoriteter, som till exempel Al-albani,[1] Bin Baz,[2] och ’Uthaymeen,[3] läser samma grundläggande böcker, till exempel Kitab al-tawhid [4] av skolstiftaren Muhammed ibn Abd al-Wahhab och utbildar sig i samma institutioner, den främste av dem universitetet i Medina.

Wahhabismen har alltsedan dess grundande på 1700-talet stått under huset Sauds beskydd. Den saudiska dynastin har sedan 1960-talet icke enbart beskyddat utan även befrämjat denna extremt intoleranta sekt genom att investera miljarder petrodollar.  Det oljerika Saudiarabien (både regimen och privatpersoner med anknytning till den) sprider wahhabismen med hjälp av följande medel:

Abdul Aziz - en flitig TV-gäst tack vare huset Saud

  1. Medier – exempelvis internet och tv-kanaler som wahhabitiska präster använder för att hjärntvätta muslimer. Saudiarabien äger och finansierar en mängd tv-kanaler med både religiös och icke-religiös prägel. Arabsat, som är en av de välkändaste kommunikationssatelliterna med hundratals tv- och radiokanaler, ägs exempelvis av Saudiarabien.
  2. Gratisböcker och broschyrer – i Saudiarabien trycks årligen miljoner gratis propagandaböcker och broschyrer vilka sprids till moskéer, bibliotek och islamiska föreningar. Vallfärden, när miljoner muslimer samlas i Mecka, utnyttjas av wahhabiterna som ett tillfälle att med exempelvis gratisböcker missionera för sin sekt. Wahhabitiska bokförsäljare och distributörer får böcker gratis eller till förmånliga priser och kan därigenom konkurrera ut fattiga icke-wahhabitiska dito.
  3. Moskéer och skolor – miljarder saudiska petrodollar används för att bygga moskéer och religiösa skolor runt om i världen där muslimer kan hjärntvättas. I Medinas så kallade ”universitet” kan exempelvis tusentals studenter från hela världen bo och studera gratis. När de väl avslutat sina studier kan de lätt få anställning som imamer i wahhabitiska moskéer och skolor.
  4. Våld och terror – förutom byggnadsprojekt strömmar årligen en stor del av de saudiska oljeintäkterna till wahhabitiska terroristorganisationer och krigare (så kallade mujahidin) vilka framförallt fokuserar på att hota, döda och på annat sätt terrorisera sunniter och shiiter i exempelvis Somalia, Irak, Afghanistan och Pakistan.
  5. Välgörenhetsverksamhet” – Saudiarabien anordnar och finansierar konferenser avsedda att locka till sig eller köpa muslimska ledare till wahhabismen och den saudiska dynastin.[5] Även muslimska organisationer i Sverige bjuds till Saudiarabien.[6] Där får de ett praktfullt mottagande som är tänkt att vinna över dem och garantera deras lojalitet till wahhabismen och den saudiska regimen. Få muslimer kan undgå att påverkas av den maktens och rikedomens glans som omger den oljerika och geografiskt gynnade (islams två heligaste platser finns där) staten Saudiarabien. Regimen erbjuder även nya konvertiter gratis pilgrimsresor och stipendier.

Av ovan framgår att kittet som håller samman wahhabismen är Saudiarabien med dess enorma tillgångar. Enbart huset Saud har de ekonomiska förutsättningarna för att skapa gemensamma religiösa auktoriteter som världens wahhabiter i sin tur kan samlas kring.

Om de inte hade dessa gemensamma auktoriteter skulle wahhabismen strax upphöra att vara en relativt homogen sekt. Alla wahhabiter anser exempelvis Bin Baz och ’Uthaymeen vara stora religiösa auktoriteter. Det som vanliga wahhabitiska proselyter aldrig reflekterar över är hur dessa två predikanter blev sådana kända och erkända auktoriteter.

Anledningen är, liksom allt annat när det kommer till wahhabismen, okomplicerad: den saudiska regimen valde att investera i dem. Man gav Bin Baz och ’Uthaymeen höga ställningar och betalade deras löner, man tryckte och spred deras utlåtanden och böcker, samt lät dem tala till världens muslimer i saudifinansierade tv-kanaler.

Eftersom andra, anarkistiskt inriktade wahhabiter, till skillnad från de officiellt sanktionerade saudiska wahhabiterna, inte har de finansiella och institutionella resurser som krävs, är familjen Saud de enda som kan skapa gemensamma auktoriteter för den wahhabiska rörelsen och sålunda bidra till wahhabismens sammanhållning.

Utan Saudiarabien, vars närmaste allierade är USA (som i sin tur är en nära allierad till Israel), kollapsar wahhabismen. De wahhabiter som säger sig vara kritiska till den saudiska regimen har trots allt dem att tacka för sin sekts fortlevnad och spridning.

Saudiarabien är alltså det enda som hindrar wahhabismen från att kollapsa, förvisso, men Saudiarabien skulle inte heller klara sig länge utan wahhabismen. Wahhabismen ger familjen Saud den religiösa legitimitet som de så desperat behöver. Den saudiska regimen och wahhabismen är beroende av varandra. Faller en, faller den andra.

På så sätt fortlever den ursprungliga pakten mellan familjen Saud och wahhabismens grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab som ingicks på 1740-talet. Men det är bara en fråga om tid innan Saudiarabien faller eller omprövar sin överenskommelse med wahhabismen. Den dagen detta sker kommer wahhabismen, som p.g.a. sitt motbjudande budskap ofta motvilligt accepterats av miljoner muslimer, att förkastas och kastas på historiens skräphög. Wahhabismen lever på lånad tid.

Fotnoter

[1] Muhammad Nasiruddin al-Albani (1914 – 1999) är den inflytelserikaste wahhabiten under 1900-talet. Han är bland wahhabiter känd som hadith-expert och predikant.

[2] Abdul Aziz ibn Abdullah ibn Baz (1910- 1999) var Saudiarabiens stormufti mellan år 1993 och 1999.

[3] Abu ‘Abd Allah Muhammad ibn Saalih ibn Muhammad ibn al-Uthaymeen (1929–2001) föddes och verkade i Saudiarabien. Han studerade under Bin Baz och författade många böcker.

[4] Kitab al-tawhid författades av wahhabismens grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab. Boken är av polemisk natur med innehåller inga större utläggningar eller argument, utan åtskilliga citat från Koranen och hadither som Ibn Abd al-Wahhab ansåg stödja sin ståndpunkt om att majoritet av muslimer gjort sig skyldiga till avguderi (shirk).

[5] Det är inte alltid man med pengar köper över olika muslimska ledare och organisationer. Saudiarabien köper som sagt också muslimska ledares lojalitet genom att erbjuda dem gratisresor till saudiarabien för att exempelvis delta i konferenser och dylik. Under dessa resor tar man självklart väl hand om sina gäster vilket i sin tur garanterar immunitet mot kritik. Det är så det mänskliga psyket fungerar, man lönar inte gott med ont. Och eftersom Saudiarabien är den enda ”islamiska” land (förutom Iran) som med enorma resurser bedriver en aktiv utrikespolitiskt missionsverksamhet, är deras religiösa status obestritt.

[6] Flertalet muslimska ledare och organisationer i Sverige har åkt till Saudiarabien för att delta i olika konferenser och möten. Det senaste fallet som jag känner till är SMFRs resa till Saudiarabien för mindre än en månad sedan: http://muslimerforfred.org/?p=1559

Läs även följande artikel som klargör skillnaderna mellan sunniislam och wahhabism: https://wahhabismkritik.wordpress.com/vad-ar-wahhabism/

Annonser
Publicerat i Wahhabismkritik, Wahhabitisk terrorism | 1 kommentar

Saladin vederlägger wahhabismen

Salahuddin Yusuf ibn Ayyub (1138 – 1193) är en väldigt älskad mujahid (helig krigare) av sunnimuslimer.  Det var han som befriade Jerusalem år 1187 från de kristna korsfararna. Trots att även wahhabiter lovprisar Saladin är det mycket de inte känner till om honom. Det som de inte känner till eller undviker att nämna är att Saladin var sufismen och ash’ari ’aqeedas beskyddare och befrämjare.  Ash’ariyya är en teologisk skola inom islam som wahhabiter starkt ogillar. Nedan följer bevisen för dessa påståenden.

Shaykh Muhammad Ibn ‘Allan al-Siddiqiy skriver om honom i sin bok al-Futuhat al-Rabbaniyya:

لما ولي صلاح الدين بن أيوب وحمل الناس على اعتقاد مذهب الأشعري

”När Salahuddin, Ayyubs son, styre började, spred han ‘aqidah ash’ariyya (ash’ariskolan) bland folket…”.

Se även al-Mawaiz wa al-I’tibar bi Dhikr al-Khutat wa al-Athar av Shaykh Taqiyy al-Din al-Maqriziyy.

Saladin var invigd i Qadiri-orden och nästan överallt där han satte sin fot uppförde han sufi-zawiya/khandaq (gudshus där sufier utför sina dhikr-ceremonier), exempelvis sufihelgedomen Khanaqah Salahiyya, vilken han lät bygga i Jerusalem år 1189.[1]  Än idag kan man se Salahuddins sufi qadiri-mantel om man besöker hans grav i Damaskus: Om wahhabiter (även kallad ”salafiter”) fick bestämma skulle de till och med förstöra hans grav liksom deras sekts grundare, Ibn AbdulWahhab, förstörde sahabas (följeslagarnas) gravar.

Fler citat som bevisar att Saladin var ash’ari:

Shaykh Taqiyyu ad-Din al-Maqriziyy skriver i al-Mawaiz wa al-I’tibar bi Dhikr al-Khutat wa al-Athar:

لما ولي السلطان صلاح الدين يوسف بن أيوب تقدم الأمر إلى المؤذنين أن يعلنوا وقت التسبيح على المآذن بالليل، بذكر العقيدة التي تعرف بالمرشدة، فواظب المؤذنون على ذكرها في كل ليلة بسائر جوامع مصر إلى وقتنا هذا

”När sultan Salahuddin Yusuf, son till Ayyub, började regera beordrade han bönutroparna att från minareterna hög recitera den välkända ‘aqidan Aqidah al-Murshidah (av Ibn Asakir som var ash’ari) på natten innan fajr bönen. Detta har varit bönutroparnas praxis varje kväll i hela Egypten fram till våra dagar”. (se även: Shaykh Taj al-din al-Subki, Tabaqat ash-Shafi’iyyah al-Kubra).

Så om det inte var för sufin Saladin kanske ash’ari aqidah inte spridits och överlevt i Egypten.

Vad säger ”Salafiter” om detta?

[1] Se Taqi al-Din al-Maqrizis (1364-1442) Mawaiz wa al-‘i’tibar bi dhikr al-khitat wa al-‘athar. Och se Mujir al-Dins (1456–1522) Al-Uns al-Jalil bi-tarikh al-Quds wal-Khalil där han ger en lång lista över städer där Saladin lät bygga sufi zawiya/khandaq (exempelvis i Jerusalem, Hebron, och Damaskus).

Publicerat i Wahhabismkritik | 1 kommentar

Dhikr i församling

Som vi tidigare förklarat är ett av våra syften med denna blogg att förse muslimer med teologiska argument för att kunna stå emot wahhabiternas aggressiva missionsverksamhet. En vanligt förekommande fråga som wahhabiter lyfter fram i sin polemik mot icke-wahhabiter är den om ljudlig dhikr (gudsåminnelse) i församling, vilket de betraktar vara en förbjuden bid’a (innovation). Alla icke-wahhabitiska inriktningar av islam praktiserar nämligen någon form av ljudlig gemensam dhikr. Vi hoppas att bevisen nedan för denna ritual kan bidra till att minska wahhabiternas makt över muslimers tänkande och praktiserande av religionen islam.

Vi ska nedan återge bevisen för dhikr i församling. Vi kommer att utgå från Koranen, hadither och uttalanden från de lärda.  Vi kommer i följande artikel att försöka minimera argumentationen och istället citera från källorna.

  Läs mer

Publicerat i Teologiskt grundad kritik av wahhabismen | 1 kommentar

Wahhabism- mörkrets hjärta

Abdal Hakim Murad, en av västvärldens mest framstående muslimska teologer, varnar för wahhabismen, den reformistiska teologi som är roten till den nuvarande terrorismen. –mörkrets hjärta

 

Det muslimska samfundet i Storbritanniens reaktion på sjunde juli bombningarna var snabb och till synes enhällig. ”Dessa mord är absolut inte tillåtna i islam”, fastställde en imamkonferens som samlats i Londons Central Mosque, medan British Muslim Forum uttalade en fatwa som klassificerar Londonbombningarna som hiraba, en islamisk rättslig term som betyder sanslöst våld mot oskyldiga. Alla som var inblandade i brotten borde ”uteslutas från den muslimska gemenskapen och deras helgedomar tills de gör offentlig avbön”.

Den uttalade enigheten inom ledarskapet har gjort mycket för att mildra andra gruppers rädslor. Ändå fattas det klargöranden. Ledarskapet har uttalat sig [om gärningsmännen] på ett sätt som närmar sig uteslutning från islam. Likväl har de inte svarat klart på den pockande frågan: varför skulle några på ytan fromma ynglingar se på sina terrordåd som religiöst sanktionerade handlingar?

En förklaring är att västs brott mot muslimer, sådana som sanktionerna mot Irak och den påföljande invasionen, har varit så provocerande att en muslimsk radikal backlash blivit oundviklig. Detta är på ett sätt begripligt; men bara i psykologisk bemärkelse, inte teologisk. Ett annat tema som är tydligt i den muslimska reaktionen är [argumentet] att islam inte är den enda världsreligionen som plågas av vettlösa fanatiker. Londonbombningarna representerade helt enkelt en muslimsk version av denna tragiska allestädesnärvarande förvrängning [av religionen].

En än gång, sådana observationer är inte meningslösa. Men de duger inte som seriös religiös förklaring. De liknar ett avbördande av egen skuld genom att peka på fel hos andra, en moralisk brist som strängt fördöms i den islamiska etiken. Muslimerna behöver fortfarande erbjuda världen utanför deras egen krets en klar diagnos som förklarar hur en sådan villfarelse kunde uppstå. Om man vet att användandet av terrorism för ”islamiska” politiska mål har ökat stadigt sedan den uppstod för 25 år sedan, har det nu blivit dags att fler muslimer rannsakar sig själva. När allt kommer omkring är helgonen och profeterna, trots att de är fullkomliga, ständigt självkritiska; såsom islams grundare sade: ”Jag söker Guds förlåtelse sjuttio gånger varje dag.”

Läs mer

Publicerat i Wahhabismkritik | Lämna en kommentar

Wahhabiter utfärdar en dödsfatwa mot Musse Pigg

Det är ett välkänt faktum att Wahhabismen är en antiintellektuell sekt. Överallt där den får makt över människors medvetande förvandlar den dem till inskränkta träskallar. Stora delar av de saudiska oljeintäkterna spenderas på att sprida Wahhabismen genom etablerandet av skolor, moskéer, bokförlag som förser sina kunder med billiga/gratis böcker, stipendier, konferenser etc. Men deras kanske främsta propagandavapen är olika medier. Saudi Arabien spenderar exempelvis miljarder på tv-kanaler och program där deras präster kan hjärntvätta och förvandla okunnigt folk till sekteristiska och hatiska individer.

Vi på Wahhabismkritik har tidigare skrivit om hur wahhabiter hetsar mot icke-wahhabiter (särskilt andra muslimer). Nu drabbar tyvärr deras hatfyllda budskap icke längre enbart andra medlemmar av det mänskliga släktet utan även påhittade figurer som den stackars musen Musse Pigg. I videoklippet nedan säger den wahhabitiska prästen följande: ”Mickey Mouse have become an awesome character, even though according to Islamic Law Mickey Mouse should be killed in all cases”.

Publicerat i Den wahhabitiska psykologin, Wahhabismens kulturförakt | Lämna en kommentar

Wahhabiten som älskade skönhet

Nedan följer en (bristfällig) översättning av delar ur den populära artikeln ”The wahhabi who loved beauty”. Översättaren vill vara anonym.

Wahhabiter utrotar islamiska minnesmärken

Wahhabiter utrotar islamiska minnesmärken

De tre år som jag tillbringade i ökenhettan i Saudi Arabien var för mig en tid av upplysning som lyfte slöjan från ummans (det muslimska samfundet) mest gåtfulla och välbevarade hemlighet. Tillträde till Ka’ban är relativt enkelt i jämförelse med utmaningen att förstå denna osynliga hemlighet, nämligen den dolda delningen av dagens muslimska värld, som inte går mellan sekulariseringen och islam, ett relativt enkelt spänningsfritt förhållande, utan mellan normativ islam och den irrlära som är de sista dagars stora bedrägeri. När jag insåg detta förstod jag att denna schism är nyckeln till att förstå allt som är fel i den islamiska nationen (umman) idag.

Det kan inte sägas att den moderna saudiska själen är i samklang med skönhet. Byggnaderna som har överlevt från tiden före 1900-talet är enastående. De senare byggnadsverken är en utställning av den tredje världens värsta kitsch. Människors hem är färgstarka och pråligt dekorerade med rosa mattor, uppiffade Ziegfeld Follies-möbler, allt upplyst av fluoriderande lysrör eller imitationer av Bourbon-ljuskronor.

Läs mer

Publicerat i Den wahhabitiska psykologin, Wahhabismens kulturförakt | 1 kommentar

Shaykh AbdulWahid om tawassul

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Varför skriva om tawassul?

Det råder allmän förvirring runt begreppet tawassul. Många muslimer har felaktigt lärt sig att tawassul är att jämställa med polyteism och att det är deras plikt att frälsa de stackars muslimer som gör tawassul. Detta har lett till splittring och till och med strider muslimer emellan. Jag har inte skrivit detta för att så splittring bland muslimer, utan tvärtom för att försöka ena muslimerna genom att delge dem en del av de lärdas kunskap; ju mer kunskap man har desto mer tolerant blir man gentemot andra.

Det är inte obligatoriskt att göra tawassul, det är tillåtet. Efter att ha läst argumenten för tawassul, är det upp till var och en att avgöra huruvida han/hon vill göra tawassul eller inte.

Det som följer nedan är inte mitt verk, jag har endast översatt en del av det våra lärda har sagt om detta ämne.

Läs mer

Publicerat i Teologiskt grundad kritik av wahhabismen, Wahhabismkritik | Lämna en kommentar